Jag har alltid ett eller oftast flera virkprojekt på gång. Det är bra att ha lite olika grejer med olika hög koncentrationsnivå på. Mormorsrutor går till exempel utmärkt att virka framför en film eller i bilen, eftersom de kräver minsta möjliga ansträngning och dessutom inget mönster. Däremot är det mördande tråkigt efter uppåt 100 rutor... När man virkar andra lite mindre och pilligare saker måste man ju ofta räkna maskor, så det gör jag oftast när jag kan koncentera mig lite mer. Att ha två projekt med olika svårighetsgrad på gång samtidigt är alltså bara bra, även om jag egentligen helst vill göra klart en grej innan jag börjar på nästa.

Sommarens framför-Gilmore-Girls-projekt har varit denna mormorsrutefilt som aldrig tycks bli klar. Jag har garn till lika många rutor till men frågan är om det inte är bättre att bli klar med en mindre filt än att föralltid vara halvfärdig med en stor...?

Det här är början på en luftballong som ska hänga som prydnad i fönstret i Ludvigs rum. Eftersom jag virkar med dubbelt garn och dessutom mycket hårt, så får jag kramp i handen efter varje varv och måste vila fingrarna en stund. Det går därför ganska långsamt med det här projektet också...